Overkligt...

Det känns så overkligt att någon som man har känt hela livet plötsligt inte finns där längre, jag vill bara gråta när jag tänker på det. Man tror inte att det skulle kunna drabba någon i släkten, men alla ska vi ju dö någon dag och jag hoppas du har det bra där du är nu, att det är fullt med Mercedes bilar där. Jag kan inte ens föreställa mig hur du ,Rut känner nu, vi tänker på dig och vi finns alltid här!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0